Stephanie Andersson undervisar i sociologi, kriminologi, samhällskunskap och ledarskap på Thoren Business School Malmö. Det var med anledning av det förstnämnda ämnet som hon fick chansen att delta i konferensen Sociologidagarna som arrangerades på Uppsala universitet i mitten av mars. Evenemanget har ordnats i flera år, men detta var första gången det anordnades en arbetsgrupp för lärare utanför högskole- och universitetssektorn.
– De ville att lärare i sociologi skulle komma och hålla föreläsningar, diskutera hur vår undervisning går till och hur vi kan utveckla den, men också få fram den nya kursplanen i sociologi som ska träda i kraft 2025, berättar Stephanie.
I dag finns en sociologikurs på gymnasiet, i och med den nya kursplanen kommer det finnas två. En representant från Skolverket fanns på plats på Sociologidagarna som gärna ville få lärarnas perspektiv och åsikter om den nya kursplanen.
– Jag tyckte bland annat att de hade alldeles för mycket ämnesstoff för att man skulle hinna ta sig igenom allt på ett år, så de valde att ta bort en ganska stor del och flytta över det till den andra sociologikursen, säger Stephanie.
Ledde till diskussioner
En av Stephanies uppgifter under Sociologidagarna var att berätta bland annat om Thoren Business Schools ämnesöverskridande undervisning och relationsarbete, något som ledde till positiva diskussioner bland deltagarna.
– Jag höll diskussioner om ämnesöverskridande arbete och relationer, och många tyckte att det var väldigt intressant hur vi jobbar med relationer. Jag förklarade att jag tycker att ämnesöverskridande och relationsarbete går hand i hand: vi ser över vad eleverna tycker är roligt och sedan försöker vi sitta tillsammans och planera case. Många tyckte att det var väldigt trevligt och ett smidigt sätt att arbeta på, berättar hon.
Hur jobbar man relationellt som lärare?
– Jag tror att det viktigaste är allt från att ställa en fråga till att se eleven ur ett helhetsperspektiv. Det relationella är att man kommer ihåg om det är någon som gjort en uppkörning och frågar hur hen mår eller hur det har gått, eller att man märker att någon som brukar vara pratglad nu inte är det. Att man kanske frågar “hur är det med dig idag?”, säger Stephanie och fortsätter:
– Det är allt från de relationerna till att man bara står och spelar pingis med någon på en rast och pratar med dem. Det gör väldigt mycket, för det märks att det är de eleverna som dyker upp på lektionerna. De känner sig trygga och tänker att här kommer ingen kasta på mig något utan i stället se någon slags ömsesidighet.
